Far unfit to bear the bitter cold
Sjukstuga dag 3 för unga fröken Nilsson här bakom knapparna. Befinner mig i ett hav av snor, näsdukar, huvudvärk, ipren och känslan av att konstant ha sprungit typ en mil, heeeelt slut.
Måndagen var illa, tisdagen var värst och när jag vaknade idag onsdag trodde jag att jag mådde okej, men efter några vakna timmar inser jag att så inte är fallet. Är idag för slut för att vara rastlös till och med, det känns inte så bra.
Ska återgå till att plöja dokumentärer, lägga pussel, dricka te och snyta mig nu. Ville bara ge ett livstecken, om än det kommer från en som känner sig mer död än levande at the moment.
OBS det är inte jag på bilden, skulle inte våga ta en bild på mig själv som jag ser ut nu